Återblickarna fortsätter avlösa varandra. Jag är väl inne i en livskris, antar jag. Oavsett vad så känner jag att jag får ganska rejäl tillfredsställelse av det och därför kommer jag fortsätta. Idag ska vi återbesöka perioden då jag precis hade avslutat mina gymnasiestudier. Jag började då att arbeta på ett företag som sålde fälgar. Det var fälgar som passade till alla möjliga bilar. Snabba bilar, stora bilar, små, långsamma, gamla, nya – ja, alla möjliga bilar hela enkelt.
Det var kul att jobba med fälgar. Jag blev lite av en expert på saken måste jag säga. Det var egentligen bara en slump att fälgar skulle bli det område på vilket jag skulle få min expertis. En av de första dagarna på firman så blev jag helt enkelt bara tilldelad att arbeta med det. ”Här, följ med Jesper” sa de bara och vips var fälgar min nya arbetssysselsättning.
Tiden gick och efter ungefär ett halvår på posten slutade den som tidigare varit ansvarig för fälgar – nämligen nämnde Jesper. Ägarna funderade en stund över vad som kunde göras och de landade i att jag skulle få ta över tillfälligt. Det var oerhört nervöst. Jag gjorde kanske en större grej av ansvaret för fälgar än vad det förtjänade men å andra sidan var jag ny på jobbet. Jag var ny och ung. Det var en stor grej. Ett stort steg framåt, tyckte jag.
Så jag blev alltså ansvarig för fälgar på firman och det hela gick oerhört bra, om ni frågar mig. Jag hade snart två personer som jag bar ansvar för. Jag hade, under de månader jag varit på firman, läst allt som fanns om fälgar. Jag kunde således oerhört mycket och var ivrig att få visa, men också lära, andra min kunskap.
Jessica och John hette de, och de skulle komma att bli några av mina bästa vänner på firman. Vi hängde ihop jämt. Jag tror faktiskt att vissa på firman var lite avundsjuka på den gemenskap vi lyckats skapa på avdelningen som fokuserade på fälgar. Faktum är att det smittade av sig. Det blev en varmare mer välkomnande miljö när andra avdelningar började göra som vi. Plötsligt var det ett helt annat företag än det jag först börjat arbeta för. En oerhört intressant process som växte fram i kölvattnet av min chefsposition. Ja, eller delvis därför i alla fall.
Herregud vad det rör upp minnen att tala om gamla perioder såhär. Jag får lov att återkomma med mer om tiden med fälgarna nästa vecka.